Det blir ett viloläge för denna bloggplats nu. Jag har försökt blunda för två saker som inte är möjligt på denna plats vid inlägg.

Det går inte att spara utan att det blir uppladdat!

Det går dessutom inte att förhandsgranska.

Det är inte alltid man har tid att skriva klart ett inlägg utan måste sprigna iväg men eftersom det inte går att spara måste man radera det man börjat skriva, det är inte kul! Så, tillbaka till ursprungsläget. Vill ni mig något, - klicka HÄR

 

Tjohoo, kameran är hittad, jag tänker INTE säga var den låg   

 

Ja jag har naturligtvis fått med  både ljusstake och annat ljus i bakgrunden, glömde släcka staken och lampan bakom mig, men ni får ta det som det är, det är ingen mästerfotograf bakom kameran "fniss", ska bättra mig framöver.

Så här ser det ut idag och det snöar fortfarande efter fotograferingen.

  

Det var snögrått utanför fönstret så jag passade på att ta ett kort från ett annat fönster.

Detta är akvariet som sönerna fick av deras mormor och morfar

  

Skeppet som står till höger har blivit en tillflyktsplats för de tigerrandiga fiskarna som gick under namnet praktbotia (tror jag). Det är även en av dem som har en förmåga att försvinna och sedan dyka upp. De två svärdbärarna är aldrig stilla, trots att akvarielampan släcks för natten så simmar de omkring som yra hönor och stör de andra (sicka rackare) Ingen nattro där inte!

  

Jag har fått en förtidig cybergåva av en ny bloggvän, Mifflan jag tackar så mycket för den jättefina presenten, hon slog huvudet rakt på sak.

Andra tillkommna bloggare som ni kan kika in hos är dessa:

Anna

Kvast Hilda

stina

Sussi

Ha en bra dag idag!

   Nu har granen så äntligen klätts, även detta år stod sönerna för utsmyckningen. Den är nästan identisk med denna, det som skiljer är fler röda pollor. Tyvärr kunde jag inte ta kort av underverket eftersom någon ("jag") tappat bort min kamera..fråga mig inte hur det är möjligt.. men undertecknad har en förmåga att förlägga saker lite nu och då.

Jag ligger efter i bloggandet så detta inlägg blir av den blandade sorten.

Sönerna hade ju disco i fredags (18) och det var efterlängtat må jag säga. Det är ju så att man får bita sig i kinden för att inte visa att man ler. R har fått ett gott öga till en flicka i klassen och önskemålet att få dansa med henne var hett. E har visseligen han också ett särskilt öga till en tös i klassen men han är lite blygare. Det blev hursomhelst väldigt lyckat. Det blev dans, lek, skratt och stoj, som förväntat men framför allt KUL!!

Det har varit två extra julaftnar här i stugan. Först var det mormor och morfars förtidiga julklapp - ett akvarium. Det hade hämtat det i torsdags med fiskar och allt, men det gick ju inte gömma undan dem. Lyckan var enorm när de var med och satte iordning allting. Tvätta stenar, fylla på med vatten, det mer avancerade gjordes dock av oss vuxna. Totalt simmar det nu omkring 17 stycken fiskar av olika slag. Det är 4 guppy, 2 guldfiskar, 3 lysmolly, 2 scabar, 2 algätare (dammsugare) 2 röda svärdbärare och 2 praktbolia(osäker om det namnet mannen som skrev ned namnet har en stil som inte är lätt att utläsa) Det är dock en av fiskarna en tigerrandig variant - tror det var praktbolia som försvinner med jämna mellanrum! Det finns ett skeppsvrak som jag tror är dess favorit plats, dit simmar "firren" och ligger på lut! En riktig rackare, skrämde slag på oss igår, vi förstod inte hur man kunde försvinna i ett akvarium utan vidare.

Igår kom nästa för tidiga julklapp, från deras pappa, han kom med varsit legobygge. E fick en Legocity byggarbetsplats och R fick en Legocity polisstation, mycket uppskattat. Nu leker de och har skoj.

"pust och stön", har jag glömt något nu? Nix det var nog allt.

Ha nu en skön söndag och fjärde advent!

  

  

Tog mig friheten att låna skogsfruas tjusiga bild för rätt stämning. Det här blev en ordentlig utmaning för mig eftersom jag inte skrivit något sådant här förut, men det var kul! På uppmaning av Skomakar-Lisa startades en stafett på en julsaga, hon gav pinnen vidare till Skogsfrua vars början finns här, fortsättningen finns hos Sharon Silvervind, som i sin tur skickade utmaningen till mig. Här kommer så slutet på sagan.

Lilltomten, rådjuret och den leende älvan del 3

Lilltomten stod med handen på älvans axel några sekunder som kändes betydligt längre när situationen är allvarlig, sedan lyfte han den och blickade mot rådjuret vars blick medlidsamt gled över den gråfärgade pälsen vilken färgats av en mörkröd nyans. Automatiskt gned han mulen mot sin bakdel, han visste mer än väl vilken enorm smärta denna varelse genomgick. Att se detta magnifika djur ligga hjälplös i våndor och smärta gjorde ont i rådjuret, trots att vargen av naturen var en naturlig fiende. En lätt harkling fick den bärnstensbruna blicken att glida mot lilltomten vars min var bestämd.

”Spring så fort du kan till Herr Uv och be om hjälp, det är bara en fråga om tid. Utan att tveka vände rådjuret och skuttade likt vinden fram över marken, trots att det var mörkt visste han vägen. Herr Uv var skogens klokaste fågel och kunde mycket. Han hade dessutom en mycket god hörsel och det var betydande. Herr Uv hade precis avslutat undersökningen av en skogsmus med halsont när rådjuret ringde på klockan nere vid stammen. Några minuter senare hade Herr Uv samlat ihop alla saker han behövde, stoppat dem i sin väska och på tysta mörka vingar följde han utan problem rådjuret.

Under tiden som hjälpen var på väg hade älvan ömsint dragit handen över den skadade vargens rygg. Andningen kom i korta flämtande stötar vilket fick älvan att hastigt se mot lilltomten som stod på vakt. När ett djur var skadat brukade det locka fram alla sorters rovdjur och vargen var inget undantag, även de hade fiender, björnen. Och det fanns i sanning björn i närheten.

”Kommer hon att klara sig”? ”Hon är ju så ung..stackars liten”

Lilltomten blickade utan ett ord mot de båda figurerna i lingonriset. Det goda kommer att segra! De var tvungen att tänka så. Det fanns ingen annan utväg.

”Maammaa..”

Rösten var så svag att det var svårt att urskilja den, den leende älvan som satt närmast hörde den dock och kröp närmare ansiktet och strök sakta över mulen.

”Allt ska bli bra lilla vän” Tyst inom sig hoppades hon av allt hon var värd att hjälpen skulle hinna fram i tid.

Längre bort fanns en annan varg som oroligt vandrade av och an. De gula ögonen såg smärtfyllt ut i tomma intet. Alfahonan gav till ett ångestfyllt yl som gick igenom märg och ben. Alla djuren reagerade och kröp ihop. Ljudet nådde ända fram till våra vänner . Älvan kände mer än märkte försöket som den unga skadade vargen gjorde att besvara ropet. Det tog det sista av djurets krafter, en djup ristning gick genom hela kroppen, ögonen öppnades hastigt och sedan blev allting stilla. Hade de goda makterna lämnat våra vänner? Älvan rusade upp från platsen och såg panikslaget mot lilltomten som även han verkade orolig. De sa ingenting. Tystnaden som sänkte sig var lika tjock som grädden ovanpå mjölken från en nymjölkad ko. Strax därpå prasslade de i det torra gräset och våra vänner stelnade till. I nästa sekund hördes en bekant röst

”Vi är här nu”

Det som hände sedan skedde under stor precision och noggrannhet. Herr Uv gick resolut utan att tveka fram till patienten och undersökte. Sedan gav han ut order till de runtomkring. Rådjuret fick hålla en mobil lykta som funnits i väskan. Älvan fick uppgiften som assisterande sjuksköterska medan lilltomten fick sköta narkosen. Instruktionerna var att han skulle hålla en kloroform fylld trasa över mulen när vargen började kvickna till under operationen. Nu var det bråttom med att få ut kulan som troligtvis satt fast i magen. Det var alldeles tyst bortsett från korta kommandon från Herr Uv. Ryktet om att Herr Uv varit tvungen att hasta iväg på ett brådskande ärende hade fått några djur att samlas runt omkring för att se på. Timmarna gick och det började sakta ljusna. De kämpade idogt på för att rädda honan. Kulan hade de lokaliserat, den hade lyckligtvis inte nått levern men satt ändå illa till vilket fick operationen att ta längre tid och precis när kulan tagits bort började det blöda från ett kärl. Under några sekunder verkade allt hopplöst men Herr Uv behöll sitt lugn och kunde stoppa blödningen.

”Jag har gjort vad jag har kunnat, nu är det upp till henne”

Herr Uv betraktade sin patient med lugn blick medan den leende älvan och lilltomten ivrigt tackade för hans hjälp. Djuren som samlats runtomkring visade sin uppskattning. Skogsmössen, igelkottarna, grävlingarna, skunkarna som bodde i närheten, slog ihop sina tassar av lycka, medan hjortarna och rådjuren trampade med sina hovar i saluterande aktning. Brevduvan som funnits i närheten skickades med ett meddelande till vargens familj om att de hade en skadad medlem. Sedan skingrades alla djuren, kvar blev bara lilltomten, den leende älvan och rådjuret. Timmarna gick och sakta sakta märktes det en förbättring hos vargen, andningen blev lugnare, nosen var inte lika brännhet och blicken aningen fastare. Älvan höll upp ett blad format som en skål mot munnen och försiktigt sköts en tunga ned i vätskan. Ett bra tecken.

Plötsligt vibrerade vargens öron, den hade hört något, även rådjuret reagerade på något och försvann, lilltomten märkte snabba grå skuggor i ögonvrån för att sekunden efteråt blicka in i ett gult ögonpar. Älvan hade tagit sin tillflykt upp i ett träd.

”Vi fick bud om att det är en skadad varg här”

Lilltomten nickade och förde armen åt sidan i riktning mot lingonriset. Ingen som inte hade ett tränat öga kunde skönja det som fanns gömt inuti. De andra vargarna vandrade vaksamt runt omkring och nosade. Alfahonans tassar styrde henne sakta mot riset. Hjärtat bultade hårt av rädsla för att se det hon befarade allra mest. Gömstället var skickligt gjort, det var hon tvungen att medge. Hon hade inte mycket till övers för småfolk och om hennes älskade unge dog så hade tomten mycket att stå till svars för, även om något djupt inom henne visste att han inte var skuld till denna tragedi. Honan tvekade några sekunder innan ena tassen försiktigt grävde undan riset som låg som ett tak. Det första som mötte henne var ett gult ögonpar och ett lyft huvud. Alfahonan gned ömt med nosen över den andras huvud och slickade varsamt över kinden. Lyckan var fullkomlig! Det var goda nyheter. Det goda hade segrat denna gång. De hade inte förlorat en älskad gruppmedlem. Alfahonan tog ett steg bakåt och det var signalen till de övriga i gruppen som ivrigt visade sin glädje över att återse henne. Den leende älvan betraktade ömt scenen som utspelade sig under trädet. Det goda hade segrat, lilltomten hade rätt. Alfahonan gick lugnt mot lilltomten som fortfarande höll sig vid sidan om och tackade med bugande huvud honom för all hjälp. Lilltomten tackade henne men berättade att alla hade hjälpt till. Herr Uv var den som utfört operationen och gjort det mesta. Alfahonan lyssnade och förvånades över att deras naturliga fiender varit så hjälpsamma. Det kanske var så att det skedde underliga saker även bland dem under juletid, hjälpa sina fiender, en sak var säker hon stod för alltid i skuld till dessa djur och väsen. Rådjuret hade vågat sig fram sedan en av vargarna sniffat upp hans doft och nu pratade de ivrigt med varandra om det bästa stället med gräs och bad.

Men säg den lycka som varar, plötsligt landade en tjäder tung på en gren ovanför deras huvuden.

”Tvåbening med gevär på ingång” Informationen kurrades fram. Raggen på vargarna restes och ett kusligt grin tornade fram och avslöjade vassa tänder. Det skulle uppenbarligen bli en strid till livets slut. Nu var goda råd dyra. Den unga honan var fortfarande för svag för att flyttas men trots det påbörjades en mödosam flytt. Hon reste sig på vingliga ben, lyfte en tacksam blick upp mot trädet där älvan satt, gned sin nos mot rådjurets hals och lilltomten som närmat sig fick en blöt puss mitt i ansiktet. Sedan vände alla sig om för att lämna platsen. Djuren som tidigare sett på Herr Uvs operation försökte villa bort tvåbening för att ge vargarna ett försprång.

Vad sjutton var det med djuren? Tvåbeningen stirrade förvånat på alla djur som skuttade förbi. Aldrig tidigare hade väl de varit synliga samtidigt men nu fanns tjädrar, harar, igelkottar, grävlingar och ekorrar här och där. Vilken tur att han lämnat hunden hemma. Han hade sovit så konstigt under natten, han hade haft mardrömmar om en kusligt vit varg som jagade honom. Han hade vaknat kallsvettig och darrande. Beslutet att gå ut i skogen för att se om det fanns en skadeskjuten varg hade varit så stark. Att någon träffats det hade hörts men var fanns den, plågades den? Normalt hade han inte gått ut igen men det var någonting som gett honom en underlig oidentifierbar känsla. Tankarna susade runt i huvudet på honom. Men djuren, de betedde sig som om.. som om de skyddade något. Insikten fick stegen att ökas på och blicken gled snabbt åt båda hållen i skogen. Lilltomten följde tvåbeningen i sin kikare som han hade runt halsen. Vargarna hade hunnit en bit in mot den mörkare delen av skogen som sträckte sig mot Skogsberget, där brukade inte tvåbeningarna så gärna gå men än var inte faran över, de var ute på öppen terräng och fullt synliga. Plötsligt stelnade han till där han stod, blodet frös till is. Två bening hade rört sig fortare än han trott.

Alfahonan kände mer än såg att något hänt. Hon hade hela tiden kastat ett vakande öga bakom sig och de andra höll utkik åt sidorna och ändå. Instinkten fick alla att sluta upp i en cirkel runt sin skadade gruppmedlem. Raggen var rest och tänderna syntes under de uppdragna läpparna. Framkroppen sänktes mot marken. Två bening stod blickstilla och betraktade dessa varelser som ställt upp i en skyddande ring kring en som lätt haltade. En ljudlig suck undslapp hans läppar. Då hade den klarat sig. En oförklarlig glädje spred sig genom kroppen. Lilltomten och älvan som inte hade en aning om tvåbeningens känslor bad för allt de var värda att det goda skulle segra, att ingen skulle skadas mer. Vargkropparna spändes automatiskt när deras ögon följde tvåbeningens hand som lyftes mot geväret vilket vilade mot hans axel, ingen rörde sig, de inväntade Alfahonans kommando, plötsligt skedde något som överrumplade dem alla, istället för att geväret lyftes mot ansiktet lades det ned på marken. 

”Förlåt mig”

Lilltomten som hunnit komma fram till platsen höjde ett ögonbryn samtidigt som ett leende spred sig över ansiktet, han såg mot älvan vars ansikte avslöjade tårar som banade väg längs hennes kind. Det goda hade i sanning segrat. Det fanns hopp om det tvåbeninga släktet trots allt. Efter en sista titt mot vargarna lämnade mannen platsen. Alfahonan slappnade inte av förrän lilltomten och älvan nådde dem och figuren i luvan berättade vad som sagts. De var säkra nu, åtminstone ett tag framöver. Det goda hade segrat. Samtidigt svingade Stora Fen sitt spö och mjuka snöflingor banade väg ned mot marken.

(c) MellanTidOchRum

Nu är det dags igen! Datan krånglar och det värsta. Det hänger verkligen på en skör tråd nu..  

Nu ska jag skrida till handlingen. Julklapps bestyren ska inhandlas idag, inte kanske alla men påbörjas i alla fall! Sedan måste jag hitta en bra plats att gömma dem på..Egentligen är bästa platsen någonstans uppenbart så man inte tänker på det. Men att ha inslagna presenter synligt är ju inte den bästa lösningen kanske   

Kanske i en kall garderob? Nå, jag har tid på mig att luska ut en bra plats. Har ni klart med klapparna? Eller står ni i start gropen som jag?

Ha en bra dag!

Igår gjorde jag misstaget att helt blanda om tiden för ett badhus besök, öppettiderna var mellan 10 - 14 men på något vis hade jag det för att det var mellan 14 - 16. Kvart i 2 skulle vi betala in oss men då fick vi beskedet att det var stängt och det skulle dessutom vara stängt för renovering! Troligen skulle det öppnas igen i januari. Jaha, hej sa jag vad gör vi nu? E blev ju naturligtvis jätte ledsen när vi traskade tillbaka till bilen för att åka hem igen, men det gick om fortare för honom än för mig. Gissa om jag bannade mig ordentligt. Hur i hela friden kunde jag missa tiden så mycket. Det har väl aldrig varit öppet mellan 14 - 16!!

Det finns alltid en mening i det som sker. Det är ett motto som jag försöker hålla mig efter. Vad var meningen med detta? E ville till detta badhus. Det positiva med våran besvikelse var att vi fick ett frikort av mannen bakom disken. Ett frikort som även gäller på badhuset som har en varmare bassäng än denna.

Idag har jag så ringt för att dubbelkolla om det är öppet på det andra badhuset och det är det. För allmänheten är det öppet mellan 10 - 14

Det blir en trevlig 3:e advent här med!

  Ha en underbar dag idag ALLA

Gissa om det blev ett abrupt uppvaknande imorse! Vaknade med ett ryck, ingen väckarklocka hade ringt - den var tyst som en mus, greppade tag i den för att se vad tiden var halv 8. Tjusigt! Skyndade upp för att göra kaffe och frukost till sönerna, Herrarna vaknade av sig själva strax efteråt.

Det var planerat att skolan skulle gå till EFS inte långt från skolan för att se Luciatåg och fika där, men nu var denna  planering i farozonen eftersom de skulle vara på kyrkan redan 8.30, de hade ju inte fått i sig frukost och Herr E är allt annat än morgonpigg av sig. Ringde till hans assistent för att säga att de skulle komma lite senare. När jag informerade dem om att de inte skulle hinna till kyrkan blev det blandade reaktioner. Herr R blev glad medan brodern blev tvärt om.

- Nämen ååå jag vill ju fika på kyrkan! Klockan var fem över 8. Försökte förklara att eftersom jag inte kommit ihåg att ställa klockan och han varit vaken under natten (E) så var de tvungen att skippa kyrkan. Detta föll inte i god jord. Ytterligare ett telefonsamtal krävdes denna gång till skolan, då fick jag veta att HELA skolan skulle samlas 8.30 och sedan gå till kyrkan ca 5 minuters gångväg, Luciatåget skulle starta 09.00. "Pust och stön" Vi skulle alltså hinna trots allt! Utöver detta planerade firande så var detta  E:s första HEL dag i skolan, ett försök att se hur det går. Han blev jätteglad över att få vara i skolan lika länge som R som även han blev glad.

Allt bra så här långt. Läraren jag pratade med skulle hälsa pojkarnas lärare att de skulle komma till kyrkan. Väl framme med en 5-minuters marginal möttes vi av en sur fritidspedagog (medhjälpare till skolfröken). Han muttrade över att vi var sena och varför var vi sena, de andra ville starta (luciatåget som för övrigt var andra skolelever) Hann inte förklara för han drog iväg med snopna söner. Jag letade efter ett ställe där jag kunde ställa den medhavda drycken till pojkarna eftersom jag inte visste vad de skulle bli bjudna på. Där träffar jag en annan skolpersonal, en underbar kvinna som hör till klassen, hon förklarar att de INTE ska fika i kyrkan utan tillbaka i skolan! Oj vad kul att det är så trassligt. Först får man höra av skolfröken att de ska fika i kyrkan och sedan ska dem inte göra det!! Nå lämnade drycken i ene sonens ryggsäck sa hejdå och åkte.

Jag blir så ofantligt trött på denna undermåliga planering! En säger ditt en annan säger datt. Sedan är det fritidspedagogens sura uppsyn. Har man ett arbete som innefattar barn får man inte vara sur. Bestämd måste man vara ibland för att de ska lyssna, men inte denna attityd som denne man har, inte första gången heller. Först har mina pojkar haft det hektiskt inför att hinna till denna efterlängtade uppvisning och så mötas av buttra ord..nää fyy!

Kvällen avslutades helt i stil med dagens förlopp - migrän så det blir inte mycket gjort nu ikväll, bloggrunda får vänta. Ses imorgon

Bjuder på en duo som jag gillar väldigt mycket och låten passar bra nu i dessa tider!

Se och njut

Får inte in själva bilden ännu så det blir till att köra med länkning än så länge   

Nu dristar jag mig till att ta bort undersökningen om vilken julkalender som varit den bästa. De kommer i denna ordning:

1:a Trolltider

2:a Teskedsgumman

3:a Mysteriet på Greveholm

Ha en bra onsdag

Det har inte funnits tid till något inlägg vare sig igår eller tidigare idag. Gör ett mycket kort inlägg nu. Sönerna går sin andra dag i skolan igen och nu "peppar" "peppar".. blir det ända fram till jullovet som startar den 22 dec.

Herr E och assistenten är ett bra team och det märks att han tycker det är roligt att återvända till skolan igen, han är trött men upprymd. Herr R tycker det är kul att han är tillbaka även om han också skulle vilja sluta samtidigt som sin bror om dagarna. Idag var det på fritids, jag följde med och vi hade alla tre fruktansvärt skoj!

Vi lekte något som kallas för "brännboll", inte den vanliga med bollträ och boll utan en mjuk boll som man kastar mot varandra och "bränner ut" sina medspelare. Jättekul! Vi sprang som skållade dammråttor i gymnastiksalen.

Nu ska jag slappa lite innan sängen kallar.

Det finns en annan bra film för barn och vuxna med för den delen. Den heter Arthur och minimojerna och nu har det kommit en fortsättning som heter Arthur och Maltazard. Det finns dessutom en jättefin hemsida om filmerna med en massa spel i olika åldrar och annat smått och gott, klicka här. (Svensk översättning finns!)

Här är en liten vinjett från den sist nämnda

Här är ett klipp från första

   Önskar ER alla en underbar andra advent.

Måste bara få säga att jag är riktigt, riktigt stolt över mig själv. Ja jag har mycket att vara stolt över när det gäller mig men det tänker jag inte ta upp nu. För er som följt med mig tidigare vet ni ju att jag gillar att samla på serier som jag gillar. Nu har jag äntligen samlat färdigt på en helt underbar serie! Det har tagit sin lilla tid men det gör ingenting. Kan varmt rekommendera den till DIG som inte sett den.

Nå säger ni nu, vilken är serien?!

Den här är det.

McLeod´s Daughters

Det finns 8 säsonger och jag har lyckats samla alla!

   1 säsongen     2 säsongen 

  

 3 säsongen  4 säsongen

 5 säsongen  6 säsongen

 7 säsongen  8 och sista